Startsida

Va!

Min karrriär som influencer1 tog slut snabbare än vad jag swipear vänster på snubbar med fisk och tråkiga tinderbios2.
 
En del grejer händer ju i min vardag tex: har flyttat till stockholm (vet, ja flyttade ju precis till Mariestad??), har insett att jag egentligen vill leva ett enkelt liv, köpa hus, bli hemmafru osv (men inte före 30 herregud det finns en massa andra grejer jag vill göra!!) jag har fått sommarjobb på gröna lund, slutat vara lärarvikare (saknar mina elever :/), jag har blivit sugen på att spontandra till typ NewYork (eller ja, nån annanstans och ja, typ föralltid).
 
Men angående det här att flytta runt en hel del; vad svarar man på frågan: "var e du från?" - en fråga jag fått så himla många gånger under senaste veckorna. 
Menar dom: var har jag mina grejer? eller var jag bodde senast? eller var bor mina föräldrar? var känner jag mig hemma? var bodde jag längst? var jag har släkt? 
För alla dessa frågor har ju nästan olika svar. Och folk vill inte höra en hel livshistoria bara för att jag inte kan säga med en mening varifrån jag kommer. Jag brukar svara att det är komplicerat. 
 
Första dagen på mitt sommarjobb på Gröna Lund fick jag ett namnskylt, med namn och hemstad. När jag hämtade ut jobbkläderna frågade de, "va e din hemstad?" och ja ba, shit, panik (!!), vad säger jag??? Alltså, det är sån himla svår fråga. Gissa vad jag sa?!?! Mariestad. Asså va?!?! Jag har bott i Mariestad i 7 månader ungefär, jag har inga connections annnars till Mariestad, känner mig inte mer hemma där än nån annanstans. Nu har jag jobbat en vecka och varje dag ser jag min namnskylt och tänker: näää det där stämmer inte.
 
Sen frågar alltid folk "varför har du flyttat (hit?)"
Och jag är inte den som har svar på någoting, egentligen. Jag vet verkligen ingenting. Jag har inte tänkt igenom det här!!! Det finns ingen anledning!! Varför gör nån någonting nånsin!! Vad är poängen!!!Livet är meningslöst!! 
 
Skämt åsido, (..........eller vad är meningen med någonting?!), så behvöer man ju förändring. Man kan ju inte sitta hemma och vänta på att någonting ska hända. Livet i sig är ju meninglöst, om man inte gör någonting vettigt med sin tid3. 
 
Men vissa saker i mitt liv är mer statiska än andra: jag lever på 50% gröt, jag är fortfarande relativt bitter, köper helst röda kläder och jag är fortarande single men absolut och helt klart mer ready to mingle menar, hallå, stockholm!!!!
 
I vår har jag bestämt mig för att sluta vara singel. Jag är helt säker och beslutfast att nu kommer singellivet ta slut. Det känns lite som en tävling, eller spel, som tinder skulle kalla det, och nu ska jag vinna det. Alltså, jag är så beredd på att gifta mig och skaffa barn och hus. Nu har jag redan råkat sagt det här på en tinderdejt, vilket förstås skrämde honom. Ja, det blir nog ingen andra dejt (men det är faktiskt helt ok).   
 
Jag är helt klart beredd på sommar och Stockholm, vad som helst kan hända!!! Jag kanske blir moderat!!!!
 
 
(fin svan bara för att inte göra inlägget tråkigt, ni vet, en bild säger mer än 1000 ord (säg mig, vad säger den här bilden?!?))
 
 
 
obs det är ett skämt från föregående inlägg

också ett skämt från mitt mkt roliga blogginlägg om tråkiga snubbar

vet dock inte om flytta till stockholm är mer eller mindre vettigt än andra saker man kan göra, hur kan man veta?!!?

Vardagligt, humor | | Kommentera |

Men män då?

Bildresultat för pink colourGud vilken tjat om kvinnor det har varit idag!!! Jag vaknade och kollade mina sociala medier såg bara bilder på kvinnor!! Överallt! Nä  nu får det va nog! Männen då?!?!
 
 
 
 
Skoj åsido är det så att jag hade en rätt glad känsla i magen imorse, det kändes lite som julafton när man var barn. Är så glad att se massa olika kvinnor/tjejer/icke-män skriva och ta på plats på kvinnodagen, att peppa varandra, snacka om girl power men också se så många ta upp orättvisor/prata om strukturer/engarera fler/protestera/demonstrera/föra diskussion kring feminsm. (mmm så glad över att läsa om orättvisor :/:/) (obs, där tog glad-känsla-i-mage slut)
 
Idag hoppade jag in som vikarie i en pojkig gymnasieklass (ett yrkesförrberedande program m endast 16-åringar killar), å det första jag hörde i klassrummet va ett bröligt "vafan e det kvinnodag för?!?!?!" och "varför finns det ingen mansdag?!?!?" å ja ba, "men det finns ju, i november!!" (obs sa fel datum sry not sry). Jag, borde då som auktoritär kvinna och feminist kanske haft en diskussion, men kände bara att nja, det var ju engelskalektion vi hade. Jag önskade jag kunde grow a pair of tits (som Lily Allen skulle sagt i detta fall) och vågat ta diskussionen, men gick bara vidare. Och det är precis det som är grejen ju, 2018 och vi vet att Sverige (och världen såklart, hallå det är ju en internationell dag) inte är jämställd, att kvinnor får sämre i lön, tar alla lågavlönade jobb, sexism och trakasserier är vardag för de flesta icke-män! så varför kan inte bara 16-åringar fått lära sig det i skolan å ba "mm nice kvinnodag idag, bra, jag supportrar jämställdhet" istället för att vara brölig och gnällig?! Det finns ingen poäng med att vara brölig och gnällig! Vad är poängen med att vara brölig och gnällig? Kan nån hjälpa mig med det?
 
Men sålänge män är bröliga och gnälliga ang. att kvinnor vill leva rättvist/jämställt/lika mycket och vara lika mycket värda/ha samma möjligheter/samma utgångspunkt och inte uppleva sexuellt våld/trakasserier så behöver vi en kvinnodag. Det är så himla viktigt, att kunna snacka om dessa grejer, kanske speciellt med 16-åriga pojkar. Men jag ska inte sitta här och känna mig sämre för att jag inte vågar ta den diskussionen med dom, herregud jag är en jättebra kvinna!!!!
 
 
tips till bröliga och gnälliga män: sluta vara bröliga och gnälliga ang. att det finns en kvinnodag så kanske vi inte behöver ha orättvisor och ojämställdhet i framtiden och då behöver vi inte uppmärksamma orättvisor pga ni har slutat att vara bröliga och gnälliga
 
 
OBS den här dagen ska vi inte fokusera på bröliga och gnälliga män!!! sorry
Vardagligt | 8mars, grl pwr, heja, kvinnodagen, lol clickbait!!!, män?????? | | En kommentar |

Varför är jag singel?

Varför är jag singel? En fråga som jag senaste året frågat mig själv mer ofta. Tidigare har jag inte riktigt varit intresserad av att skaffa ett seriöst förhållande, jag såg inte riktigt poängen i det. Nu är det väl en av de grejerna jag vill mest, och undrar mest över, hur kommer det sig att jag är singel?!?! Jag menar, jag kan bjuda på sushi, gillar att laga mat generellt, jag är lagomt schysst, jag har inte speciellt höga krav (obs personen får inte ha för mycket produkter i håret, lyssna på Ed Sheeran, ha nån annan Harry Potterfilm än Prisoner of Azkaban som favvo-Harryfilm, får inte vara för sportintresserad eller ha för hög å pipig röst, men herregud det är ju inga höga krav), jag är lättsam att umgås med, svarar oftast på sms inom 4h, gillar att baka bröd, koka sylt, göra frukost, är bra hemmafru. Ja snart borde nån gifta sig med mig?!
 
Det finns få grejer som provocerar mig så mycket som människor som träffas på tinder och sen 15 minuter senare flyttar ihop och gifter sig. Tidigare har jag ändå varit genuint glad för mina vänner som skaffar partner, men inte längre. Nu blir jag mest irriterad och undrar hur det hände.
 
Är jag bitter? JA, verkligen.
 
Men bitterheten beror nog mest på att jag förstår nu, vad det innebär att vara i förhållande och vad det är jag missar. Jag är oftare bitter än ledsen, vilket jag ser som en fördel. Men när man känner sig lite nere och ledsen kan man ju titta på lite romantiska ungdomsfilmer för relatera. !Men det fungerar inte!. Jag har sett lite ungdomsfilmer och -serier på senaste tiden, men man blir inte alls mer munter av att inse att man själv har samma problem som 16-åringar. 
 
Anledningar jag tror jag är singel:
- träffar ingen på jobbet över 18 eller under 45. 
- är fett vänskaplig, inte så himla flöritg
- blir nervös om jag träffar nån för bra
- mkt växlande självförtroende, som går från att jag älskar mig till att ja inte riktigt vet vem jag är eller vad jag håller på med å hatar allt m mig
- tkr romantik e fett överskattat och drygt, vill ju ändå ha space, vill inte ha nån jävel som inte kan chilla å  lämna mig ifred. 
 
Men, vart kan man hitta svaret på varför jag är singel? Internet såklart. En förmiddag förra veckan satt jag och googlade "why am I single?", där jag läste halvdeppiga artiklar på psykologbloggar men jag fick inte fram något vettigt av det. Istället tog jag olika tester och quiz, det här är mina resultat:
 
 
 
 
Blyg!!! Därför är jag singel.
"you're beautiful and don't let anyone change who you are" känns inte alls peppande att säga till nån som googlar "why am I single?!?!?!" sen reklam för bröllopsklänningar. Bröllopsklänningar?!?!. Uppenbarligt dåligt placerad reklam. 
 
 
 
Här är ett resultat som helt klart är bättre, kanske bara för att peppa de stackarna som gör quizzet. Kanske är jag too cool. 
 
 
Samma med den här. Min instinkt säger att det här är ett peppande test och att alla resultat är bra grejer!!! Alla e perfekta, ni vet, man måste bara träffa rätt. Men trååååkigt quiz
 
 
Samma här, så himla fint dom skriver på Buzzfeed, kanske är det peppande budskap till alla stackare. ELLEr, så är jag en perfekt ihopsatt skulptur, som ogillar kläder. Och så är jag för bra för alla.
 
 
"Attracted to bad boys".... hm
 
 
 
 
 
 
Resultat: 
Antingen är jag för perfekt för alla,
eller så kan inte internet svara på mina frågor,
 
Men! Mitt självförtroende boostades absolut av höra att jag är perfekt, too cool, fabulous osv, men, vad ska alla tro om mig, när jag sitter och googlar varfö r jag är singel. Hur mer ensam och desperat kan man bli?
(förmodligen lite mer)
 
 
Så, varför är jag singel?
Och hur botar jag det? 
 
 
 
Vardagligt, dåliga grejer med livet, humor | livet, lol, single and ready to mingle | | Kommentera |
Upp