Startsida

Mer eller mindre redo

Det finns många grejer jag är redo för; beach 2k18, ABBAs återförening, lön om 24 dagar och att gå och lägga mig och sova 9 timmar. Däremot är jag inte redo att släppa 2012-bloggandet! Uppenbarligen inte! Här är jag igen! Tillbaka som vanligt! Här försöker man släppa bloggandet och vara aktiv på insta så man blir poppis hos kidsen, funkar det??? Nä! Jag har ingen aning om vad kidsen gillar längre. 
 
Men på allvar, instagram håller väl på att dö ut - eller är det bara jag (obs ja börjar ju bli gammal på riktigt)? Varje gång jag scrollar på instagram tänker ja, fyfan va tråååkigt men ja får bara upp samma saker hela tiden: stick n poke tatueringar och snygga tjejer, och snart vet ja inte vem som e snygg längre, alla e ju snygga, kvaliten på instabilder nu är inte att leka med alltså. Vad ska bli det nya efter instagram?! Jag hejar för nåt i stil med MySpace!!! hallå! 
 
Och på tal om ålder: 99:orna tar studenten, 00:orna går på klubb och 01:orna är coolaste kidsen på söder, var passar man nu in? Tänk när de coola kidsen ser mig tänker de säkert att ja e en föredetting, att jag inte har en aning om vad som är hippt och ballt och de tror säkert jag e riktigt gammal och använder ord som "hippt" och "ballt"  Sanningen är den att jag inte är redo att växa upp på riktigt, även om det är dags snart. Men med en snabb googling på mig själv så visar det sig att min ålder beror på  var jag befinner mig geografiskt. Vill jag uppleva ett till år som 20-åring får jag väl flytta tillbaka till Fagersta: 
 (hur gammal är jag i Stockholm då???)
 
Å andra sidan är jag en 75-årig tant som inte gillar någonting så mycket som rhododendron, ba titta!!! 
 
 
Tips för att leva livet till 100%: låtsats vara 75 och att det kan va din sista dag och glöm aldrig att fota en fin rhododendron
Vardagligt, mitt nya liv i stockholm | | Kommentera |

Va!

Min karrriär som influencer1 tog slut snabbare än vad jag swipear vänster på snubbar med fisk och tråkiga tinderbios2.
 
En del grejer händer ju i min vardag tex: har flyttat till stockholm (vet, ja flyttade ju precis till Mariestad??), har insett att jag egentligen vill leva ett enkelt liv, köpa hus, bli hemmafru osv (men inte före 30 herregud det finns en massa andra grejer jag vill göra!!) jag har fått sommarjobb på gröna lund, slutat vara lärarvikare (saknar mina elever :/), jag har blivit sugen på att spontandra till typ NewYork (eller ja, nån annanstans och ja, typ föralltid).
 
Men angående det här att flytta runt en hel del; vad svarar man på frågan: "var e du från?" - en fråga jag fått så himla många gånger under senaste veckorna. 
Menar dom: var har jag mina grejer? eller var jag bodde senast? eller var bor mina föräldrar? var känner jag mig hemma? var bodde jag längst? var jag har släkt? 
För alla dessa frågor har ju nästan olika svar. Och folk vill inte höra en hel livshistoria bara för att jag inte kan säga med en mening varifrån jag kommer. Jag brukar svara att det är komplicerat. 
 
Första dagen på mitt sommarjobb på Gröna Lund fick jag ett namnskylt, med namn och hemstad. När jag hämtade ut jobbkläderna frågade de, "va e din hemstad?" och ja ba, shit, panik (!!), vad säger jag??? Alltså, det är sån himla svår fråga. Gissa vad jag sa?!?! Mariestad. Asså va?!?! Jag har bott i Mariestad i 7 månader ungefär, jag har inga connections annnars till Mariestad, känner mig inte mer hemma där än nån annanstans. Nu har jag jobbat en vecka och varje dag ser jag min namnskylt och tänker: näää det där stämmer inte.
 
Sen frågar alltid folk "varför har du flyttat (hit?)"
Och jag är inte den som har svar på någoting, egentligen. Jag vet verkligen ingenting. Jag har inte tänkt igenom det här!!! Det finns ingen anledning!! Varför gör nån någonting nånsin!! Vad är poängen!!!Livet är meningslöst!! 
 
Skämt åsido, (..........eller vad är meningen med någonting?!), så behvöer man ju förändring. Man kan ju inte sitta hemma och vänta på att någonting ska hända. Livet i sig är ju meninglöst, om man inte gör någonting vettigt med sin tid3. 
 
Men vissa saker i mitt liv är mer statiska än andra: jag lever på 50% gröt, jag är fortfarande relativt bitter, köper helst röda kläder och jag är fortarande single men absolut och helt klart mer ready to mingle menar, hallå, stockholm!!!!
 
I vår har jag bestämt mig för att sluta vara singel. Jag är helt säker och beslutfast att nu kommer singellivet ta slut. Det känns lite som en tävling, eller spel, som tinder skulle kalla det, och nu ska jag vinna det. Alltså, jag är så beredd på att gifta mig och skaffa barn och hus. Nu har jag redan råkat sagt det här på en tinderdejt, vilket förstås skrämde honom. Ja, det blir nog ingen andra dejt (men det är faktiskt helt ok).   
 
Jag är helt klart beredd på sommar och Stockholm, vad som helst kan hända!!! Jag kanske blir moderat!!!!
 
 
(fin svan bara för att inte göra inlägget tråkigt, ni vet, en bild säger mer än 1000 ord (säg mig, vad säger den här bilden?!?))
 
 
 
obs det är ett skämt från föregående inlägg

också ett skämt från mitt mkt roliga blogginlägg om tråkiga snubbar

vet dock inte om flytta till stockholm är mer eller mindre vettigt än andra saker man kan göra, hur kan man veta?!!?

Vardagligt, humor | | Kommentera |

Men män då?

Bildresultat för pink colourGud vilken tjat om kvinnor det har varit idag!!! Jag vaknade och kollade mina sociala medier såg bara bilder på kvinnor!! Överallt! Nä  nu får det va nog! Männen då?!?!
 
 
 
 
Skoj åsido är det så att jag hade en rätt glad känsla i magen imorse, det kändes lite som julafton när man var barn. Är så glad att se massa olika kvinnor/tjejer/icke-män skriva och ta på plats på kvinnodagen, att peppa varandra, snacka om girl power men också se så många ta upp orättvisor/prata om strukturer/engarera fler/protestera/demonstrera/föra diskussion kring feminsm. (mmm så glad över att läsa om orättvisor :/:/) (obs, där tog glad-känsla-i-mage slut)
 
Idag hoppade jag in som vikarie i en pojkig gymnasieklass (ett yrkesförrberedande program m endast 16-åringar killar), å det första jag hörde i klassrummet va ett bröligt "vafan e det kvinnodag för?!?!?!" och "varför finns det ingen mansdag?!?!?" å ja ba, "men det finns ju, i november!!" (obs sa fel datum sry not sry). Jag, borde då som auktoritär kvinna och feminist kanske haft en diskussion, men kände bara att nja, det var ju engelskalektion vi hade. Jag önskade jag kunde grow a pair of tits (som Lily Allen skulle sagt i detta fall) och vågat ta diskussionen, men gick bara vidare. Och det är precis det som är grejen ju, 2018 och vi vet att Sverige (och världen såklart, hallå det är ju en internationell dag) inte är jämställd, att kvinnor får sämre i lön, tar alla lågavlönade jobb, sexism och trakasserier är vardag för de flesta icke-män! så varför kan inte bara 16-åringar fått lära sig det i skolan å ba "mm nice kvinnodag idag, bra, jag supportrar jämställdhet" istället för att vara brölig och gnällig?! Det finns ingen poäng med att vara brölig och gnällig! Vad är poängen med att vara brölig och gnällig? Kan nån hjälpa mig med det?
 
Men sålänge män är bröliga och gnälliga ang. att kvinnor vill leva rättvist/jämställt/lika mycket och vara lika mycket värda/ha samma möjligheter/samma utgångspunkt och inte uppleva sexuellt våld/trakasserier så behöver vi en kvinnodag. Det är så himla viktigt, att kunna snacka om dessa grejer, kanske speciellt med 16-åriga pojkar. Men jag ska inte sitta här och känna mig sämre för att jag inte vågar ta den diskussionen med dom, herregud jag är en jättebra kvinna!!!!
 
 
tips till bröliga och gnälliga män: sluta vara bröliga och gnälliga ang. att det finns en kvinnodag så kanske vi inte behöver ha orättvisor och ojämställdhet i framtiden och då behöver vi inte uppmärksamma orättvisor pga ni har slutat att vara bröliga och gnälliga
 
 
OBS den här dagen ska vi inte fokusera på bröliga och gnälliga män!!! sorry
Vardagligt | 8mars, grl pwr, heja, kvinnodagen, lol clickbait!!!, män?????? | | En kommentar |
Upp