Startsida

31/3-16

 
Idag när jag gick genom Karlstad, förbi på drottninggatan hörde jag ett ovanligt ljud. Det lät som Darth Vader's Tie Fighter, ni vet, det där skrikande ljudet. Och så tänkte jag att nu håller jag på att bli galen. Men det var bara en man som skrapade bort grus med en spade. Så ingen Darth Vader i Karlstad, så ni vet. Kissnödig var jag också.
 
Sedan hade jag massa konstiga känslor när jag satt och väntade på bussen. Känslor som det inte finns några bra ord för att beskriva. Men lite ungefär att det finns en massa människor överallt, och alla har liksom sina egna grejer och saker som händer. Tänk att livet är en film, i min film är jag huvudperson. Alla andra är bara statister och har ingen backstory. Men så är det ju inte! De har egna spinoff-serier om deras liv där dom är huvudpersoner. Där jag bara är en statist, en skummis på en bänk. Och jag kände då: undra vad som händer där, i deras spinoff-serie? 
 
Mest såg jag egentligen typ ett litet par (menar unga ungdomar, menar ungefär 12-åringar), stå och kramas och pussas. Och så tänkte ja, va, galen spinoff-serie! Vet inte om det är okej! Hur kan dom va så kära när jag bara har en kanin?
 
Kanske är jag lite avundsjuk. Kanske är jag galen trots allt. 
 
Vardagligt | | Kommentera |

Är våren på gång?

 
Outfits | | Kommentera |

Självporträtt

 
Upp