Startsida

Remember who the enemy is.

 
Det var inte före ett par timmar innan filmen jag kom på hur mycket jag har längtat efter att se denna film. Efter att ha läst första och andra boken, och första filmen var mina förväntningar höga. Men, egentligen skulle det inte göra något om filmen var dålig, eftersom böckerna fortfarande var helt fantastiska. Jag längtade så. Sedan när jag läste klart triologin så tänkte jag annorlunda, på grund av det, enligt mig, dåliga slutet. Då höjdes förväntningarna på filmen såklart. Och mina förväntningar på sista filmerna är grymt höga nu.
 
Det är mest eftersom denna film var helt otroligt bra! Och i en triolgi brukar alltid mittenfilmen vara sämst, men denna höll verkligen upp till ettan. Jag tänkte se den igen så jag verkligen är säker på vad jag tycker. Och så var den bra.
 
Det bästa var att det kändes som man hade sett den förut; så lik boken var den.
 
Början var dock aningen seg, jag tänkte först att det skulle bli jobbigt att se; att allt var fel. Men så fort det kom till slåttern och Effie var ledsen så kändes det bra. Och väldigt, väldigt sorglig. Är Effie ledsen så måste man vara ledsen. Resten av filmen blev bara bättre och bättre. 
 
Johannas karaktär var nästan bättre i filmen än i boken, och så brukar det aldrig vara. Hon var cool, hon var högljud, stark och visade huvudstaden vad hon tyckte om dem. Till skillnad från Katniss. Katniss är så himla mesig ibland, och glöm inte trög. Jag tycker att hon borde vara en förebild; för det är det ju distrikten ser henne som. En rebellisk, framåt, smart kvinna. 
 
Hela slutet på triolgion gör bara Katniss dum. De borde haft lite mer twist på det. Mindre kärlek. Mer självständig kvinna som kämpar för rättvisa. 
 
Scenen på Presidentpalatset kortade de ner alldeles för mycket. De tog till och med scenen då Plutarch visar sin klocka för Katniss. I boken; när då Katniss inser att areanan är en klocka så inser hon även att Plutarch är på hennes sida, att han försökte ge henne ledtrådar. I filmerna när det inte fanns med, fanns inte ens tanken att den tankegången fanns med.
 
Samma med scenen med tjallarskrikorna; i boken är det flera sidor med tankegångar och funderingar över hur tjallarskrikorna fått sitt ljud. De härmar ju, och eftersom alla hör personer de känner plågas så måste de personerna ha plågats. Vilket Katniss tänker mycket på i boken.
 
Men, okej, filmen var jättebra. Och gick fort, det kändes inte som två och en halv timme!
 
 
Filmer | | Kommentera |

Jag behöver färga håret blått.

 
Filmer, Mode & Skönhet, Vardagligt | | Kommentera |

Är detta på riktigt



Upp